Om nån till äventyrs saknat poesin…

…så här den här, återigen! Med rim som:
”Rot ist die Liebe
Und rot die Tomat´
Und rot ist der Schlips
Vom Sozialdemokrat,

Det lärde jag mig på tysklektionerna i skolan på 1950-talet.
Nu år 2011 diktar jag själv, –för säkerhets skull på svenska…

I övrigt är det just inget nytt, men det giller att hitta närande substanser även i detta…

Nej, nu ska jag inte gnälligt knorra!
–att huvvet tungt i kudden borra,
–föder inget skapande, eller kultur!
Träd ordpärlorna på en stark björntråd!

Nej, att som hunden vilt och ilsket morra,
får bara sega tanken att grinigt knorra.
–lägg av, sluta tänk på döda gula djur!
Skapa nytt, använd ditt staplade ordförråd.

––––––––––––––––––––––––––––––––

Ja vänner, så där far grånande tanken,
Kan ej räddas av stinne rövaren, Nordeabanken,
…nu får jag nu lita till mig själv, brinn för fanken..!

Brinn för farfarstanken, brinn för solens sken!
–brinn för flickornas vårnakna knatande ben,
brinn för diktande, och vårsolsbadande klichén!

Oj! Jag blir av dikten min så stolt!
–men, vem fan är …Håkan Jurholt?

(detta skivet samma dag då sossarnas valberedning presenterade H. J. för första gången.
Nåt måste jag ju göra då, –så det blev förvirrad poesi…)

/J. H.